https://fremont.ninkilim.com/articles/zionism_when_injustice_becomes_law_resistance_becomes_duty/sv.html
Ett projekt som föddes i slutet av 1800-talet ur europeisk kolonial logik, döpt i etnisk nationalism och marknadsfört under sken av religiös frälsning, har idag blivit en av de största källorna till lidande i den moderna världen. Tragedin ligger inte bara i vad Israel gör mot palestinierna, utan i hur den så kallade civiliserade världen förvränger sina lagar, sitt språk och sin moral för att rättfärdiga det. Det är inte bara Palestina som är under belägring. Det är sanningen. Det är rättvisan. Det är själva mänskligheten.
När Israels premiärminister Benjamin Netanyahu efter den 7 oktober åberopade biblisk retorik – och uppmanade till förintelse av “Amalek” och beskrev kampanjen som ett krig mellan “Ljusets barn” och “Mörkrets barn” – signalerade han inte bara en militär operation. Han deklarerade ett folkmordskorsfarartåg. Detta var messiansk nationalism insvept i gudomlig rättighet.
I judiska skrifter hänvisar “Amalek” till en fiende som ska utplånas helt, inklusive kvinnor och barn. Detta var ingen slump. Detta var sionismen avslöjad: en giftig sammansmältning av ultranationalism och apokalyptisk militarism. En kolonial rörelse av bosättare dold i teologisk överlägsenhet. Och den slukar ett folks själ – och världens samvete.
“Gå nu och slå Amalek och förgör allt de har. Skona dem inte, utan döda både man och kvinna, barn och spädbarn, oxar och får, kameler och åsnor.” (1 Samuelsboken 15:3)
Israel hävdar att det är den judiska staten. Men judendom är inte sionism. Judendomen är tusentals år äldre än staten Israel. Det är en tro rotad i rättvisa, minne och moralisk lag. Ingen islamisk stat hävdar att den representerar alla muslimer. Inte ens Vatikanen hävdar att den representerar alla kristna. Men Israel hävdar att det talar för alla judar – och använder detta påstående som ett vapen för att tysta oliktänkande, kriminalisera kritik och undvika ansvar.
Sionism är en politisk rörelse från 1800-talet rotad i europeisk raslogik och koloniala rättigheter. Född 1897 samarbetade den med nazisterna 1933 under Haavara-avtalet för att överföra judar till Palestina samtidigt som den underminerade den judiskt ledda antifascistiska bojkotten av Tyskland. Den använde taktiker som idag skulle kallas terrorism – bombningar, mord och etnisk rensning – för att driva bort det brittiska mandatet och den inhemska palestinska befolkningen.
1948 deklarerade Israel sig som en stat, fördrev över 700 000 palestinier i Nakba, utplånade deras byar och skrev om berättelsen. Sedan dess har Israel fungerat som en apartheidregim – annekterat mark, rivit hem, gripit barn och infört en militär ockupation som bryter mot alla principer i internationell rätt.
Och det handlar inte bara om internationell rätt – sionismen bryter också mot judisk lag, halacha, som innehåller strikta regler för krig:
Dessa lagar är inte valfria. De är Toran. Och Israel har systematiskt brutit mot var och en av dem:
Detta är inte försvar. Det är vanhelgande. Ett förräderi mot judisk lag, judisk etik och det judiska förbundet med Gud.
Traditionell judendom hävdar att människoliv är heligt. Principen om pikuach nefesh – skyldigheten att rädda ett liv – övertrumfar nästan alla andra bud. Livet har ett oändligt värde. Att ta ett enda oskyldigt liv är att vanhelga Guds namn.
Dessutom lär judendomen att alla människor är skapade b’tselem Elohim – till Guds avbild (1 Mosebok 1:27). Detta inkluderar palestinier. Varje barn i Gaza bär den gudomliga prägeln. Varje kvinna begravd under spillror, varje far avrättad av drönare, varje familj som svälts ut av en belägring bär inom sig gnistan av Guds egen avbild.
Att förneka deras mänsklighet är att förneka Gud. Att mörda dem i Guds namn är chillul Hashem – en vanhelgning av det gudomliga.
Israel älskar att framställa sig självt som den enda demokratin i en fientlig region. I verkligheten har det den mest avancerade militären i Mellanöstern, villkorslöst stött av USA och utrustad med kärnvapen under doktrinen som kallas Simson-alternativet.
Ändå möter det stenar kastade av barn med kulor. Det svarar på Hamas improviserade raketer – som nästan alla fångas upp av dess Järnkupol – med 2000-pundsbomber. Det genomför “förebyggande” attacker över hela regionen – Jemen, Syrien, Libanon, Iran – och skriker terrorism när det attackeras i retur. Det har beväpnat judiskt trauma för att rättfärdiga massmord.
Men världen förändras. Ögon öppnas. Grymheten kan inte längre döljas av fromma ord eller hänvisningar till tidigare lidande. Blodet är för synligt. Kropparna är för många.
USA, Israels främsta stödjare, har länge lagt in veto mot nästan varje resolution som kritiserar Israel i FN:s säkerhetsråd. Men de har gått ännu längre.
Under 2024–2025 införde USA sanktioner mot chefsåklagaren för Internationella brottmålsdomstolen, Karim Khan, och flera ICC-domare efter att de utfärdade arrestordrar för Israels premiärminister Benjamin Netanyahu och försvarsminister Yoav Gallant för brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser i Gaza.
USA riktade också in sig på Francesca Albanese, FN:s särskilda rapportör för de ockuperade palestinska territorierna, för att hon vågade tala sanningen. Samtidigt reser Netanyahu – föremål för en internationell arresteringsorder – fritt och välkomnas av västerländska ledare, inklusive före detta president Donald Trump i Vita huset.
De kallar den israeliska militären för “världens mest moraliska armé”. En fras som upprepas som en helig skrift medan den fäller amerikanska bomber på flyktingläger, massakrerar civila som väntar på mat och attackerar journalister, läkare och barn.
Västerländska medier, de förmodade väktarna av sanningen, har anslutit sig till medskyldigheten. De beskriver lynchmobbar av bosättare på Västbanken som “sammandrabbningar”. De begraver namnen på mördade palestinska barn medan de förstärker varje israeliskt påstående, hur grundlöst det än är. De behandlar anklagelser om antisemitism som ett vapen för att tysta oliktänkande.
Israeliska soldater publicerar videor där de dansar i plundrade palestinska hem, hånar de döda och firar fördrivning. Detta är inte dolt. Detta förnekas inte. Det visas upp. En grotesk invertering av nazistiska brott: där nazisterna dödade i hemlighet, dödar sionisterna i fullt dagsljus – hånar världen och utmanar den att stoppa dem.
Det som händer i Gaza är inte bara ett brott mot det palestinska folket – det är ett brott mot mänskligheten.
Att se en av världens mest avancerade arméer fälla 100 000-dollarsbomber från F-16:or på familjer som bor i 20-dollarstält är inte krig – det är ett angrepp på det mänskliga samvetet. Att se förkolnade kroppar av spädbarn rättfärdigade i namnet av “självförsvar” är en förolämpning mot själva idén om moral.
Israel skulle kunna stänga av Gazas internet, precis som det stängde av elektricitet, vatten och bistånd. Men det håller internet på. Varför? För att det vill att världen ska se. Detta är psykologisk krigföring. Det är ett hot: Se vad vi kan göra – och vet att ingen lag, ingen domstol, ingen princip kommer att stoppa oss.
Detta är inte bara ett krig mot Gaza. Det är ett krig mot medkänsla. Ett krig mot sanningen. Ett krig mot din själ.
Förbundet är ingen licens att döda. Det kräver rättvisa, barmhärtighet och ödmjukhet. Och Toran varnar: när Israel bryter mot sina moraliska skyldigheter drar Gud tillbaka sin gunst.
“Om ni inte lyder Mig… ska Jag skingra er bland nationerna och dra ett svärd efter er.” (3 Mosebok 26:33)
Sionismen har brutit det förbundet. Den har gjort land och makt till en avgud. Den har övergett änkan, det föräldralösa barnet och främlingen. Den har förvandlat det Förlovade landet till en kyrkogård.
En räkenskap är oundviklig – juridisk, historisk och teologisk. Rättvisans Gud låter sig inte hånas. Förbundet är inget vapen. Och varje barns blod ropar från jorden, ekande varningen som gavs till Kain:
“Vad har du gjort? Din brors blod ropar till Mig från marken.” (1 Mosebok 4:10)
Brotten som begås i Gaza idag är inte bara mot ett folk, utan mot en princip – principen att alla människoliv har värde.
Medan världen ser Gaza brinna, är det inte bara palestinska liv som förstörs – det är själva betydelsen av rättvisa, lag och mänsklig värdighet. Sionismen har vänt världen upp och ner. Den har gjort krig till fred, kolonisering till självförsvar, massaker till moral. Den har korrumperat internationella institutioner, tystat sanningssägare och kapat en uråldrig religion för att tjäna en nationalistisk agenda av erövring.
Men detta är inte slutet. Historien är inte över. Och den kommer inte att vara mild mot dem som valde makt framför moral.
Inget imperium varar för evigt. Och det kommer att finnas rättvisa för dem som satte vinst före rättfärdighet och grymhet före medkänsla.
I en värld där orättvisa blir lag, är motstånd inget brott.
Det är en plikt.