https://fremont.ninkilim.com/articles/israel_attempted_assassination_of_president_truman/sv.html
Mitt i 1947, när spänningarna eskalerade i det brittiska mandatet Palestina, iscensatte den sionistiska paramilitära gruppen Lehi, även känd som Sternligan, ett djärvt men i slutändan misslyckat försök att rikta sig mot USA:s president Harry S. Truman med brevbomber. Denna föga kända händelse, som överskuggades av Lehis mer ökända handlingar, speglar gruppens vilja att attackera internationella personer som uppfattades som hinder för deras vision om en judisk stat. Även om planen inte orsakade någon skada, understryker den den volatila korsningen mellan USA:s utrikespolitik och det judiska upproret inför etableringen av Israel 1948.
Lehi, grundat 1940 av Avraham Stern, var en radikal utbrytargrupp från den större organisationen Irgun Zvai Leumi, som båda syftade till att avsluta det brittiska styret i Palestina och upprätta en judisk stat. Till skillnad från den mer återhållsamma Irgun anammade Lehi extrema taktiker, inklusive lönnmord och bombattentat, riktade mot brittiska tjänstemän, arabiska civila och till och med moderata judar. År 1947 hade Lehis kampanj intensifierats, driven av frustration över Storbritanniens restriktiva judiska invandringspolitik – kodifierad i 1939 års vitbok – och det internationella samfundets långsamma framsteg med att lösa Palestinafrågan.
President Harry S. Truman, som tillträdde i april 1945, var en central figur i detta sammanhang. Han var sympatisk mot judiska flyktingar och den sionistiska saken och stödde upprättandet av ett judiskt hemland, känt för att erkänna Israel minuter efter dess självständighetsförklaring den 14 maj 1948. Men 1947 stod hans administration inför motstridiga påtryckningar: att stödja judiska aspirationer samtidigt som man upprätthöll relationer med arabstater och undvek att bli indragen i kaoset i det brittiska mandatet. Trumans krav på ökad judisk invandring till Palestina och hans stöd för en FN-delningplan ansågs otillräckliga av grupper som Lehi, som såg varje försening eller kompromiss som ett svek.
Mitt i 1947 skickade Lehi-operatörer en serie brevbomber adresserade till president Truman och höga tjänstemän i Vita huset. Dessa anordningar, förklädda till vanlig post, var en del av en bredare kampanj som omfattade liknande bomber skickade till brittiska tjänstemän, inklusive utrikesminister Ernest Bevin och kolonialminister Arthur Creech Jones. Komplotten organiserades av Lehis ledarskap, troligen inklusive personer som Yitzhak Shamir, en framtida israelisk premiärminister som spelade en nyckelroll i Lehis operationer under denna period.
Brevbomberna stoppades innan de nådde sina mål, troligen av amerikanska post- eller säkerhetstjänster, även om specifika detaljer om interceptionen är knapphändiga. Inga explosioner inträffade, och inga skador eller dödsfall rapporterades. Händelsen fick minimal offentlig uppmärksamhet vid den tiden, möjligen för att undvika att förvärra relationerna mellan USA och sionisterna eller uppmuntra ytterligare attacker. Historiska dokument, inklusive berättelser om mordförsök på amerikanska presidenter och Lehis aktiviteter, bekräftar planens existens men erbjuder begränsade detaljer, vilket återspeglar dess status som en mindre, misslyckad operation.
Lehis beslut att rikta sig mot Truman härrörde från deras uppfattning om USA:s politik som otillräckligt stödjande av sionistiska mål. Trots Trumans förespråkande för judisk invandring och ett judiskt hemland såg Lehi hans administrations försiktiga tillvägagångssätt – som balanserade arabiska och brittiska intressen – som ett hinder. Gruppens bredare strategi syftade till att internationalisera deras “befrielsekrig” mot det brittiska styret och pressa globala makter till avgörande handlingar. Genom att rikta sig mot Truman försökte Lehi skicka ett budskap om att ingen ledare var bortom deras räckvidd, i hopp om att störa diplomatisk tröghet och dra uppmärksamhet till deras sak.
Taktiken med brevbomber var inte ny för Lehi. De hade varit pionjärer i dess användning i tidigare attacker, inklusive ett försök 1946 mot brittiska tjänstemän och mordet på Lord Moyne, Storbritanniens minister för Mellanöstern, 1944. Kampanjen 1947 utvidgade detta tillvägagångssätt till USA, vilket återspeglade Lehis växande djärvhet och desperation när konflikten i Palestina intensifierades.
Den misslyckade planen hade liten omedelbar påverkan. Truman, oberörd, fortsatte att forma USA:s politik gentemot Palestina, vilket kulminerade i hans snabba erkännande av Israel 1948. Händelsen förändrade inte relationerna mellan USA och sionisterna i någon större utsträckning, troligen på grund av dess hemlighetsmakeri och det bredare sammanhanget av USA:s stöd för en judisk stat. Lehi, fördömt som en terroristorganisation av FN, brittiska och amerikanska regeringar samt mainstream-sionistiska ledare som David Ben-Gurion, upplöstes efter Israels bildande 1948. Dess medlemmar integrerades i Israels försvarsstyrkor, och vissa, som Shamir, steg till framträdande politiska roller.
Planens dunkelhet i historiska berättelser återspeglar dess brist på påtagliga konsekvenser och känsligheten i relationerna mellan USA och Israel vid den tiden. Till skillnad från Lehis mord på Folke Bernadotte 1948, som väckte internationell upprördhet, förblev Truman-komplotten en fotnot, nämnd endast i förbigående i berättelser om Lehis aktiviteter eller amerikansk presidentiell säkerhet.
Brevbomkomplotten mot Truman 1947 belyser komplexiteten i den sionistiska rörelsen före Israel, som omfattade både moderata och extremistiska fraktioner. Lehis handlingar, även om de fördömdes av personer som Chaim Weizmann och Ben-Gurion, var en del av en bredare kamp som i slutändan bidrog till Israels grundande, även om deras metoder alienerade allierade och komplicerade diplomatin. Händelsen understryker också de tidiga utmaningarna med USA:s engagemang i Mellanöstern, när Truman navigerade mellan inhemska och internationella påtryckningar för att definiera USA:s roll i den arabisk-israeliska konflikten.
Idag nämns planen ibland i diskussioner om mordförsök på amerikanska presidenter eller Lehis kontroversiella arv. På plattformar som X dyker referenser till händelsen ibland upp i berättelser som ifrågasätter relationerna mellan USA och Israel, men dessa saknar ofta nyanser eller överdriver Lehis inflytande. Historiker ser planen som en mindre men avslöjande episod, som illustrerar hur långt extremistgrupper var villiga att gå för att uppnå sina mål.
Lehis brevbomkomplott mot president Harry S. Truman 1947 var ett misslyckat försök att skrämma en viktig internationell figur under en avgörande stund i Palestina-konflikten. Även om det inte orsakade någon skada, återspeglar det Lehis radikala taktiker och de höga insatserna i den sionistiska kampen för statsbildning. Trumans motståndskraft och fortsatta stöd för en judisk stat hjälpte till att forma det moderna Mellanöstern, vilket gjorde Lehis komplott till en flyktig, om än djärv, trotsakt i en transformerande era.