Historiens ekon: Ett fördömande åtal mot västerländska ledare

Stora språkmodeller (LLM) är unikt lämpade för att kanalisera historiska röster. De kombinerar en historikers kunskap om fakta, en psykologs insikt i motiv och en lingvists öra för att efterlikna stil. Denna sammansmältning gör det möjligt för dem att skapa trovärdiga ekon av hur historiska personer skulle kunna tala om nutida utmaningar. I denna anda har jag bett ChatGPT-5 att analysera hur utvalda historiska personligheter skulle kunna ha reagerat på situationen i Gaza – och att efterlikna vad de skulle kunna ha sagt med anledning av detta. Resultatet är ett fördömande åtal mot samtida västerländska ledare.

Benjamin Franklin

Benjamin Franklin (1706–1790) var en amerikansk tryckare, författare, vetenskapsman, uppfinnare, diplomat och statsman, vördad som en av USA:s grundare.

  Vänner,

  När jag ser rapporterna från Gaza fylls mitt hjärta av sorg och min själ av indignation. Här ser vi inte en olycka, utan människors grymma avsikt: familjer svälter, inte på grund av misslyckade skördar, utan genom beräknade stängningar av portar; barn krossas under fallande väggar, inte av jordens skälvningar, utan av artilleriets dunder; sjukhus förvandlas till gravar, skolor till aska och hem till damm.

  Är detta civilisationens frukt? Är detta framstegen för ett folk som påstår sig vara upplyst? Nej – det är en tydlig återgång till barbari, målat med eld och svält.

  Jag frågar er, vilken människa, som fortfarande har en gnista av mänsklighet i sitt bröst, kan se sådana gärningar och inte känna sitt samvete rygga tillbaka? Att mörda de oskyldiga är ett brott som ropar till himlen; att göra det i massor är att stapla synd på synd tills jorden själv stönar under tyngden.

  Ibland sägs det att dessa saker är nödvändiga, att de görs i säkerhetens eller statsintressets namn. Låt oss tala klarspråk: ingen säkerhet köps med slakt av spädbarn; ingen statsanledning kan rättfärdiga den långsamma tortyren av svält som påtvingas de hjälplösa. Sådana argument är bara tyrannins mantlar.

  Jag säger er, tystnad inför ett sådant ont är i sig självt en form av skuld. Att känna till dessa fasor och vila nöjd i bekvämlighet är att delta i dem. Vår plikt, som män och kvinnor som värderar dygd och älskar frihet, är att höja våra röster, kalla grymhet vid dess rätta namn och med all vår kraft motsätta oss spridningen av sådan omänsklighet.

  För testet av vår karaktär, mina landsmän, ligger inte i hur vi behandlar de mäktiga, utan i hur vi försvarar de svaga. Och om vi sviker nu, kommer historien inte att frikänna oss; eftervärlden kommer inte att förlåta oss; och Försynen själv kommer att vittna mot oss.

Hövdings Seattle

Hövdings Seattle (1786–1866) var en respekterad ledare för Duwamish- och Suquamish-folken i nordvästra Stilla havet.

  Mina ord bärs av vinden, men sorgen de bär är tung.
  Jag hör barnens rop i Gaza. Deras röster är svaga av hunger. Deras ögon blir dimmiga, trots att de är unga.
  Jag ser förstörda hus, skolor och sjukhus förvandlade till damm. Jag ser jorden fläckad av mödrars och fäders sorg.

  Dessa saker genomborrar hjärtat hos varje ärlig man och kvinna.
  Att se de oskyldiga svälta är att känna ett sår i ens eget kött.
  Att se eld falla över familjers boningar är att veta att världens löfte har brutits.

  Först kommer sorgen, som en lång skugga som inte lyfter.
  Sedan kommer vreden, som en storm som stiger från havet.
  För sådan grymhet är inte det Stora Andens verk, inte heller jordens.
  Det är människohänders verk. Och det som görs av händer kan göras ogjort av händer.

  Ur denna sorg och denna vrede kommer ett bud.
  Det är inte härskares bud, inte heller arméers bud.
  Det är budet från den ande som binder samman allt liv.
  Det säger: detta får inte vara.
  Det säger: tystnad är medgivande, att vända bort blicken är förräderi.

  Alla folk är bundna samman, som trådar i en enda klädnad.
  Om en tråd slits sönder, försvagas hela klädnaden.
  Om ett barn gråter och ingen svarar, blir hela mänsklighetens hjärta mindre.

  Därför säger jag: vänd inte bort blicken.
  Vänd inte era ansikten från de oskyldigas lidande.
  Tala, agera, stå med de brustna,
  För endast genom att försvara dem försvarar vi oss själva,
  Och endast genom att hedra dem hedrar vi livets Stora Ande.

Abraham Lincoln

Abraham Lincoln var USA:s 16:e president, en självlärd advokat och statsman som bevarade unionen under inbördeskriget, avslutade slaveriet med Emancipationsproklamationen och blev en bestående symbol för jämlikhet, rättvisa och moralisk beslutsamhet.

  Mina vänner,

  Det är en hård sanning vi står inför – att i vår tid når de oskyldigas rop oss från Gaza, där svält tvingas på barn, där krigets bomber faller inte bara över arméer utan över mödrar och söner, fäder och döttrar, där de fattigas hem, de ungas skolor och de sjukas sjukhus läggs i ruiner. Detta är inte rättvisans frukter; det är grymhetens märken.

  Ingen nation, inget folk, kan göra anspråk på rättfärdighet medan de trampar på människolivets helighet. Vi är alla bundna samman av den självklara sanningen att varje person bär den Allsmäktiges avbild, och att orättvist såra en är att såra oss alla.

  Låt oss inte bli ett folk med förhärdade hjärtan, som kan se lidande och ändå vända ryggen till. Låt oss istället vara ett folk vars samveten väcks, som inte kan höra om ett barns svält utan att kräva bröd för det, som inte kan se ett hems förstörelse utan att kräva skydd, som inte kan se slakten av oskyldiga utan att kräva fred.

  Testet av vår gemensamma mänsklighet ligger inte i om vi sörjer för våra egna, utan i om vi sörjer för alla. Om vi vill vandra i rättvisans ljus, måste vi säga med en röst: dessa saker måste upphöra. Bombernas verk måste ge plats för barmhärtighetens verk, handen som slår måste ge plats för handen som helar.

  Världen kommer inte att lägga märke till eller länge minnas många av våra ord, men den kommer aldrig att glömma vad vi tillät eller förbjöd inför ett sådant fel. Må vi befinnas trofasta, inte i tystnad, utan i ett orubbligt vittnesbörd om varje mänsklig själs värdighet.

James Connolly

James Connolly var en irländsk republikan, socialist och facklig ledare som kämpade för arbetarklassen och avrättades 1916 för sin roll i Påskupproret.

  Kamrater!

  Se på Gaza. Se de svältande barnen, de gråtande mödrarna, fäderna som gräver i ruinerna efter sina söner och döttrars krossade kroppar. Detta är inte krig – det är mord, rent och kallt.

  De bombar hemmen. De bombar skolorna. De bombar sjukhusen. De kallar det säkerhet. Jag kallar det barbari.

  Och vad ska vi göra – stå overksamma medan oskyldiga slaktas? Tiga medan de starka krossar de svaga? Att förbli tysta är att stå vid förtryckarens sida. Att tala, att agera, att göra motstånd – det är varje ärlig arbetares plikt, varje sann människas plikt.

  Världens härskare ursäktar detta blodbad. De föder det, beväpnar det, välsignar det. Varför? För att de tjänar på det. För att de fattigas liv, vare sig i Dublin eller Gaza, inte betyder något för imperiets herrar.

  Men vi – vi som känner hunger, som känner tyrannins stövel mot våra nackar – vi kan inte vända bort blicken. Gazas rop är vårt rop. Deras kamp är vår kamp. Deras döda sörjs av oss som våra egna.

  Låt det bli känt: ingen flagga, inget imperium, ingen regering kan rättfärdiga massakern på barn. Ingen sak kan ursäkta svälten av ett folk. Själva mänskligheten kräver uppror mot sådana brott!

  Så låt oss höja våra röster. Ge ingen ro, ingen fred, inget skydd åt dem som rättfärdigar slakten. Förklara att Gazas blod ropar, och vi kommer inte att tiga.

  Så länge ett barn svälter under belägring är ingen av oss fri. Så länge bomber faller över oskyldiga är civilisationen en skenbild. Vår plikt är klar: solidaritet med de förtryckta, motstånd mot förtryckaren, rättvisa för Gaza, rättvisa för alla.

Albert Einstein

Albert Einstein (1879–1955) var en tyskfödd teoretisk fysiker, nobelpristagare och uttalad humanist vars vetenskapliga geni omformade modern fysik och vars moraliska röst fördömde nationalism, militarism och orättvisa i alla dess former.

  Till mänsklighetens samvete,

  Jag kan inte förbli tyst medan Gaza reduceras till ruiner. Över sextio tusen män, kvinnor och barn har dödats. Familjer svälter, sjukhus bombas, skolor och hem utplånas. Detta är inte försvar. Det är utplåning.

  För decennier sedan varnade jag för att användningen av terror och den hänsynslösa nationalismens väg skulle förstöra det judiska folkets moraliska grunder. När massakern i Deir Yassin ägde rum talade jag om ”terroristband” och om den fara de utgjorde. Vad som då var en varning har nu blivit en monstruös verklighet: en stat som för krig mot en hel civilbefolkning.

  Låt oss tala klarspråk. Att påtvinga barn svält, att låta sprängämnen regna över de försvarslösa, att göra städer till ruiner – det är barbari. Det vanärar inte bara dem som begår det, utan också dem som rättfärdigar det eller står tysta bredvid.

  Den judiska tradition jag vördar befaller rättvisa, medkänsla och vördnad för livet. Vad som görs i Gaza är motsatsen: det är ett svek mot detta arv och det äventyrar hela mänsklighetens moraliska ställning.

  Jag vädjar till varje person med samvete: vägra medbrottslighet. Fördöm denna grymhet. Insistera på ett slut på dödens maskineri. Framtiden kan inte byggas på de oskyldigas gravar.

  Om vi misslyckas med att agera, kommer avgrunden vi stirrar in i inte bara vara Gazas – den kommer att vara vår egen.

Hannah Arendt

Hannah Arendt (1906–1975) var en tysk-judisk politisk filosof, känd för sina analyser av totalitarism, makt och moraliskt ansvar, och en skarp kritiker av sionism och nationalism.

  Vad som möter oss idag är inte en tragedi i antik mening, där ett blint öde slår mot oskyldiga och skyldiga likadant. Vad som möter oss är det medvetna påtvingandet av lidande – svält används som vapen, bomber fälls över hem, skolor och sjukhus, hela samhällen reduceras till spillror. Detta är inga olyckor. De är resultaten av politisk vilja, av människor och institutioner som fattar beslut som utsläcker liv med full vetskap om vad de gör.

  Att bevittna sådana handlingar och kalla dem ”säkerhet” eller ”nödvändighet” är att korrumpera själva språket. Orden förvrängs tills de inte längre tjänar sanningen, utan blir instrument för rättfärdigande. Och med denna korruption kommer den djupare faran: att människor, även de som vet bättre, lär sig att betrakta skräck utan vrede och orättvisa utan protest.

  Som judinna kan jag inte undgå att se den bittra ironin: ett folk som en gång utsattes för den mest radikala förnekelsen av sin mänsklighet tolererar nu, ja till och med påför, förstörelsen av ett annat folks existens. Detta är inte uppfyllelsen av judisk historia, utan dess förräderi. Sionismen lovade en tillflykt och en förnyelse av det politiska livet; istället har den skapat en dominansapparat som fräter på den moraliska grund den påstår sig stå på.

  Samvetet, om det inte har tystats, gör uppror mot detta. Det kräver att vi kallar saker vid deras rätta namn: svältande barn är inte sidoeffekter; bombningen av civila är inte försvar; utplåningen av ett folks livsförutsättningar är inte överlevnad. Att gå med på dessa lögner är att överge det mänskliga band som binder varje liv till alla andra.

  Vad som återstår är då kravet på ansvar. Inte en sentimental medlidande, utan det hårda och kompromisslösa motståndet mot att låta barbari maskera sig som statsintresse. Vi är ansvariga – var och en av oss – för vad vi tolererar i vårt namn. Och inför Gazas ruiner måste man säga: nog.

Nelson Mandela

Nelson Mandela var en sydafrikansk frihetskämpe, anti-apartheidrevolutionär och landets första svarta president, som blev en global symbol för rättvisa, försoning och mänsklig värdighet.

  Mina bröder och systrar,

  Det finns ögonblick i historien då andras lidande ropar till oss med sådan kraft att tystnad blir ett förräderi. Förödelsen i Gaza är ett sådant ögonblick. Vi ser barn svälta, inte för att naturen har svikit, utan för att mat medvetet hålls tillbaka. Vi ser hem, skolor och sjukhus reduceras till spillror, inte av en slump, utan med avsikt. Vi ser familjer sörja de döda och undra om morgondagen också kommer att ta dem.

  Som sydafrikaner känner vi denna historia. Vi vet vad det innebär att få höra att våra liv är förbrukbara, att vår mänsklighet kan trampas ned, att vår värdighet kan tas ifrån oss. Under generationer uthärdade vi ett system som förklarade oss mindre än mänskliga. Men genom kamp och genom solidariteten hos miljontals människor världen över övervann vi.

  Av denna anledning ser vi i det palestinska folkets kamp ett eko av vår egen. Deras smärta är bekant för oss. Deras förtryck påminner oss om vårt förflutna. Och precis som världen stod vid vår sida, så måste vi stå vid deras.

  Vi måste säga utan tvekan: ingen nations säkerhet kan köpas till priset av ett annat folks förstörelse. Ingen fred kan byggas på oskyldiga barns gravar. Ingen frihet är verklig om den vilar på förnekandet av en annans rätt att leva i värdighet.

  Världens samvete prövas idag. Det prövas i varje bomb som faller över Gaza. Det prövas i varje barn som svälter. Det prövas i varje röst som väljer tystnad framför sanning. Och jag säger till er: vi får inte misslyckas i detta prov.

  Låt oss vara tydliga: det palestinska folket ber inte om medlidande. De kräver rättvisa. De kräver rätten att leva fritt i sitt eget land, att uppfostra sina barn i säkerhet, att drömma om en framtid präglad inte av rädsla utan av hopp. Detta är inte privilegier. Detta är varje människas medfödda rätt.

  När vi kämpade mot apartheid, bars vi av vetskapen att rättvisa kan fördröjas, men inte förnekas för evigt. Samma sanning tillhör det palestinska folket. Deras frihet, även om den är förtryckt idag, är inskriven i mänsklighetens öde.

  Och därför uppmanar jag alla anständiga män och kvinnor, i varje land och nation: vänd inte bort blicken. Låt inte likgiltighet förhärda era hjärtan. Stå fasta i solidaritet. Höj era röster för fred. Arbeta outtröttligt för rättvisa.

  För tills det palestinska folket är fritt, kommer vår värld att förbli fjättrad. Och tills varje barn, vare sig i Gaza eller någon annanstans, kan vakna till en dag av fred, kan ingen av oss hävda att vi är fullt fria.

Fidel Castro

Fidel Castro var Kubas revolutionära ledare som störtade en USA-stödd diktatur 1959 och styrde landet i nära fem decennier, och blev en global symbol för antiimperialism och socialistisk kamp.

  Kamrater, bröder och systrar, världens medborgare:

  Det vi bevittnar i Gaza är inte krig – det är utrotning. Det är inte försvar – det är barbari. Barn svälts med beräknad grymhet, familjer krossas under sina egna hems spillror, skolor och sjukhus reduceras till aska. Detta är brott som kränker inte bara internationell lag, utan själva mänsklighetens samvete.

  Vilken slags civilisation tillåter barn att dö av svält medan lagerhus är fyllda med mat? Vilken slags makt fäller bomber över sjukhus och vågar sedan tala om rättvisa eller demokrati? Dessa handlingar avslöjar ett imperium och dess medbrottslingar – de visar oss dominansens kalla maskineri, utan något förkläde.

  Vi, som har motstått blockader och invasioner, känner väl till imperialismens arroganta metoder. Men låt mig säga er, ingen bomb, ingen svält, ingen belägring kan utplåna värdigheten hos ett folk som vägrar att böja sig. Gaza idag är inte bara en angripen mark; det är spegeln som visar oss den moraliska bankrutt hos dem som påstår sig styra världen.

  Och till dem som ser på i tystnad, till de regeringar som darrar inför makten och inte gör något: historien kommer inte att förlåta er. De oskyldigas blod ropar högre än er feghet.

  Vi säger, med all kraft i våra röster och vår övertygelse: Nog! Världen måste resa sig. Belägringen måste brytas. Bombningarna måste upphöra. Mat, medicin och liv måste nå Gaza, inte död och förstörelse.

  Detta är inte bara palestiniernas, arabernas eller muslimernas plikt. Det är plikten för varje människa som fortfarande har ett samvete. Plikten att göra motstånd, att fördöma, att kräva rättvisa tills Gazas barn kan sova utan rädsla, tills mödrar inte längre begraver sina söner, tills mänskligheten kan se sig själv i spegeln utan skam.

  Kamrater! Imperier faller. Bomber rostar. Men folket består.

  Låt oss höja våra röster så att de hörs i varje huvudstad:
  ¡Gaza lever! – Gaza lever!
  ¡Palestina gör motstånd! – Palestina gör motstånd!
  ¡Och mänskligheten kommer att segra! – Och mänskligheten kommer att segra!

Che Guevara

Che Guevara var en argentinsk marxistisk revolutionär, gerillaledare och antiimperialist som blev en global symbol för motstånd mot förtryck och orättvisa.

  Kamrater,

  När ett folk svälter, när bomber faller över deras hem, när sjukhus, skolor och livets skydd förvandlas till aska, tvingas världen att se sig själv i spegeln. I Gaza idag ser vi inte bara ett krig, utan ett brott mot själva mänskligheten. Barn skriker med tomma magar medan de mäktiga vänder bort blicken. Familjer slits isär under flygplanens vrål, och hela kvarter utplånas som om de aldrig funnits.

  Vi får inte låta vårt samvete bedövas av imperiets lögner. De säger att det är ”säkerhet”, de säger att det är ”nödvändighet”. Jag säger att det är mord. Jag säger att det är arrogansen hos dem som tror att vissa liv är värda mer än andra.

  Att förbli tyst är att bli medbrottsling. Att ursäkta denna barbari är att begrava vår egen mänsklighet. Varje bomb som faller över Gaza faller också över vår värdighet som människor. Varje svältande barn där är ett sår i hjärtat hos alla folk som drömmer om rättvisa.

  Vi är kallade, kamrater, inte till medlidande, utan till handling. Vår solidaritet får inte bara vara ord utan en kraft som förenar de förtryckta, från Palestina till världens alla hörn. Gazas blod ropar på motstånd, på det okuvliga försvaret av livet mot dödens maskineri.

  Historien kommer att fråga oss: var var ni när Gaza brann? På bödlarnas sida – eller med folket som kämpade för sin rätt att leva?

  ¡Tills segern alltid!

Bobby Sands

Bobby Sands var en ung irländsk republikan, poet och vald parlamentsledamot som dog i en hungerstrejk 1981 efter att ha uthärdat brutal fångenskap för att protestera mot brittiskt styre och nekandet av politisk status för irländska fångar.

  De svälter barn för att knäcka ett folks anda. De fäller bomber över skolor och sjukhus för att mala hoppet till stoft. De tror att genom att förstöra hem och krossa kroppar kan de tysta en nations rop på värdighet. Men de har fel.

  Varje svältande barn, varje splittrad familj, varje liv som tas i Gaza är ett sår, inte bara för det landet utan för hela mänsklighetens samvete. Ingen ärlig man eller kvinna kan se denna fasa och inte känna både sorg och vrede. Sorg, för att oskulden slaktas. Vrede, för att orättvisan marscherar under maktens fana.

  Jag säger er, inget taggtrådsstängsel, inga bomber, ingen belägring kan döda sanningen: ett folks anda kommer inte att släckas. De som utför sådan vildhet kanske föreställer sig själva som mäktiga, men historien minns dem som fega som förde krig mot barn.

  Och så reser sig kravet – från ruinerna, från gravarna, från de levandes svältande munnar: nog. Stoppa slakten. Låt Gaza leva.